afwesterlund.blogg.se

Att lärarna är så överklädda mot eleverna visar ju också det som vi kanske alla har hört om brittiska skolan, lärare har större auktoritet. Jag tycker kanske inte att studenter lyssnar mer på lärarna men man märker av statusskillnaden. Ett exempel är hur formellt man mailar med lärare och att ingen säger emot om en lärare påstår något. 

 

Något jag verkligen uppskattar med lärarna på LSBU är att de känns väldigt engagerade och har mycket erfarenhet från arbetslivet. Alla tre lärare jag har, har arbetat inom sina områden innan de kom tillbaka till universitet för att bli lärare. De kopplar det de pratar om till verkliga saker och är pedagogiska. Under föreläsningar är det inte heller en monolog utan de slänger ofta ut frågar eller övningar till oss studenter. Allt detta saknar jag faktiskt på LiU. 

 

En av de konstigaste sakerna på ett brittiskt universitet, eller iallafall på LSBU, är schemaläggningen. Som tidigast kan man börja kl 9 på morgonen och som senast kan man sluta kl 9 på kvällen. Varje lektion/föreläsning börjar hel och pågår ett visst antal hela timmar. Har man en ny lektion/föreläsning timmen efter får man springa för den börjar också hel. En föreläsning på 2 timmar pågår oftast helt utan rast men har man tur slutar man 10 eller 15 min tidigt istället. 

 

Hemma börjar alla lektioner/föreläsningar kvart över och slutar alltid hel. Det är alltså alltid gott om tid för att ta sig till näsa lektion och vi har dessutom alltid 15 min rast efter 45 min lektion/föreläsning. Jag är övertygad om att detta är ett bättre system och ska försöka förmedla detta till mina föreläsare på LSBU. 

 

När jag var på språkresa i England för många år sen fick vi vitt bröd, chips och läsk till lunch. Såhär på universitet trodde jag att det skulle vara annorlunda, men nja. Många äter just vitt bröd och chips men byter ut läsken mot en mer vuxen dryck, nämligen kaffe. På schemat finns ingen bestämd tid för lunch och man kan ha något schemalagt hela "lunchtiden" beroende på vilka kurser man valt. 

 

Universitet har en stor skolmatsal där man kan köpa allt från egenplockad sallad, friterad kyckling, indisk gryta och mackor. Det finns dock inget studentkök med mikrovågsugnar! En ordentlig lunch kostar runt 60 kr medans en macka i kiosken eller en pommestallrik är mycket billigare, detta gör såklart att många äter just det.. 

 

Jag upplever att studenternas engagemang är mycket lägre här än hemma. Folk sitter som hösäckar, suckar högt, kommer sent (inte bara 5 min utan ibland över en timme sent) och gör allt för att göra så lite som möjligt. På lektioner står lärare och håller pepptalk om att alla måste lämna in sina uppgifter och komma i tid som om man gick på lågstadiet. Jag tycker att detta är oerhört konstigt med tanke på att man själv väljer att studera på universitet och i England dessutom betalar för sina studier. Det känns väldigt sorgligt om alla är dittvingade av sina föräldrar..

 

LSBU håller hårt på att närvaro är viktigt och på varje lektion/föreläsning måste man checka in och ut med sitt studentkort. Har man mindre än 75% närvaro vid kursens slut får man underkänt oavsett resultat på inlämningar och prov. Detta tycker jag är både bra och dåligt, men mest dåligt. Självklart är det viktigt att man närvarar på lektioner men universitetsstudenter är enligt mig tillräckligt vuxna för att ta eget ansvar. Det är ingen idé att tvinga elever att delta om de ändå inte engagerar sig när de är där. På LiU är allt som har obligatorisk närvaro ett moment som ger högskolepoäng, t.ex. laborationer, tentor och seminarium. Föreläsningssalarna är fyllda även om det inte är obligatoriskt vilket beror på att man behöver kunskapen som lärs ut där för att klara de examinerande momenten och inte för att man får "närvaro poäng" för att vara där. 

 

Under min termi på LSBU kommer jag inte skriva en enda tenta. Shit vad chill kanske ni tänker. Men än så länge känns det faktiskt nästan mer stressande. Varje vecka har vi istället inlämningsuppgifter och vi förväntans ladda upp en sammanfattning av vad vi lärt oss varje vecka. Förutom inlämningar har jag också grupparbete i varje kurs där presentation ska ske i januari. Jag tycker även att detta är både positivt och negativt. Det är väldigt bra med inlämningar och jag tycker vi har för lite av det på LiU och alldeles för stora tentor. Samtidigt känns det töntigt att man behöver lämna in en sammanfattning och inlämning varje vecka.. 

 

På LiU älskar jag grupparbete och de flesta verkar tycka som jag. Det är kul att jobba tillsammans med andra och det liknar mer det verkliga arbetslivet än enskilt räknande. Men här på LSBU verkar folk tycka annorlunda. Alla är stressade över grupparbete och sitter helst bara med sina bästa polare. 

 

Jag har hört från många andra som varit på en utbytestermin att nivån på studierna varit så mycket lägre. Efter mina första veckor i skolan håller jag inte riktigt med. Jag tror att det beror jättemycket på vilka kurser man väljer och sen förstås vilket betyg man satsar på. Jag har valt kurser som jag känner är utmanande och lärorika och det faktum att det dessutom är på engelska gör att jag känner att det nästan är på samma ansträngningsnivå som hemma. Dock har jag mycket mindre schemalagd tid i skolan vilket gör att jag har ett väldigt flexibelt schema och inte spenderar lika mycket tid i skolan. 

 

Om ni nu funderar över hur det går för mig att få i mig lunch eller ta mig igenom grupparbetena kan jag lugna er med att jag har 4 min promenad hem till min egen mat, har hjälpsamma lärare, har utbyteskompisar i mina klasser och inte bryr mig speciellt mycket om att få högsta betyg. En del av det här med att vara iväg är ju faktiskt att inse hur bra man har det hemma. Och LiU är faktiskt en riktigt bra skola.