Nu är jag student!
Jag är numer riktig student, dessutom är jag student på Sveriges bästa tekniska högskola. Om 5 år är jag färdig civilingenjör, jäklar vad långt borta det känns.
Det här med att vara student innebär så mycket. Jag har alltid längtat och drömt om universitetslivet. Jag har hört så mycket och trott mig veta så mycket. Att plugga är precis som jag tänkt mig, och även precis så som jag inte tänkt mig, det är så mycket.
Jag är van att ha fullt upp och älskar att alltid ha något inplanerat. Mina senaste veckor har inte bara varit fullproppade, utan helt fullproppade, jag menar då aktiviteter 27 timmar om dygnet (ett dygn har bara 24 tänker du då, just det, fullproppat). Det är inte bara fest och nya vänner som ska hinnas med utan även matte och fysik. Det är ett högt tempo i skolan och för ett kontrollfreak som mig blir det stressigt och frustrerande att inte ha allt på plats, att inte ligga i fas när det är dags att gå på nästa redovisning..
Jag trivs jättebra med skola och klass. Första dagen tänkte jag förstås "åh nej, ska jag spendera 5 år med den hääär klassen" men precis som alltid hade jag ångrat mig redan efter ett fåtal dagar. Nu stormtrivs jag i min klass och kan börja förstå varför vuxna alltid pratar om sina närmsta universitetsvänner.
Nolle-p och universitetsvälkomnandet har varit så fantastiskt roligt. Intensivt, galet, spännande, spontant och ännu mer intensivt. Aldrig tidigare har jag pratat med så många nya människor, druckit så många folköl, pluggat så mycket matte, druckit så mycket kaffe eller skrattat så mycket på tre veckor.