Internationell student på London South Bank University
Jag är faktiskt inte bara här på semester utan också för att plugga. Eller ja egentligen framförallt för att plugga!
Mitt nya universitet heter London South Bank University, LSBU, och ligger i området Elephant and Castle (5 minuter promenad från mitt boende). Universitetet är ungefär lika stort som två tredjedelar av Linköpings Universitet med nästan 18 000 studenter. Jag går på den delen av skolan som kalas "School of Engineering" men skolan erbjuder alla typer av utbildningar och största skolan är "School of Business".
Min första vecka på skolan var hemsk. Jag visste inte var jag skulle gå, vem jag skulle prata med och kunde inte se mitt schema online. Introduktionen och uppropet jag deltog på var för första års elever och jag kände mig inte riktigt träffad när de pratade om hur man ska bete sig i skolan ("kom i tid", "var förberedd", "sitt inte tyst i ett hörn") och hur det är att flytta hemifrån för första gången ("nu måste ni laga egen mat och tvätta"). Som tur är så var jag inte ensam den där första veckan utan alla internationella studenter var previs lika förvirrade och hade samma problem som jag.
Förra veckan i skolan var bättre. Jag och mina internationella kompisar hittade till några lektioner och föreläsningar och vi lyckades ladda upp en preliminärt schema online. Med schemat kom dock ett annat problem, två av mina kurser var schemalagda samma tid. Åh nej.
Här på LSBU är det nämligen obligatoriskt med närvaro på allt. Det är obligatoriskt att närvara på varje föreläsning och lektion. För att bevisa att man varit där måste man alltid blippa sitt studentkort mot en läsare OCH skriva under en blankett som läraren skickar runt. Om man har mindre än 75 % närvaro blir man automatiskt underkänd i kursen, oavsett resultat på prov och inlämningar.
Så, jag kunde kort sagt inte ha kvar mina tänkta kurser. I fredags spenderade jag hela min dag i skolan. Jag knackade dörr och mailade tills jag tillslut lyckades prata med rätt personer och fick hjälp med mina kurser.
Jag har lärt mig att man måste vara betydligt mycket mer på här och det fungerar inte som i Sverige att allt är förberett när man kommer till universitetet. Här har man inte några faddrar eller mentorer till hjälp utan det gäller att ta kontakt direkt med examinatorerna. Man kan inte ringa till ett mobilnummer eller skicka mail och få svar inom de närmsta dagarna. Det är helt enkelt att vänta utanför kontoret som funkar bäst.
Här på LSBU är det nämligen obligatoriskt med närvaro på allt. Det är obligatoriskt att närvara på varje föreläsning och lektion. För att bevisa att man varit där måste man alltid blippa sitt studentkort mot en läsare OCH skriva under en blankett som läraren skickar runt. Om man har mindre än 75 % närvaro blir man automatiskt underkänd i kursen, oavsett resultat på prov och inlämningar.
Så, jag kunde kort sagt inte ha kvar mina tänkta kurser. I fredags spenderade jag hela min dag i skolan. Jag knackade dörr och mailade tills jag tillslut lyckades prata med rätt personer och fick hjälp med mina kurser.
Jag har lärt mig att man måste vara betydligt mycket mer på här och det fungerar inte som i Sverige att allt är förberett när man kommer till universitetet. Här har man inte några faddrar eller mentorer till hjälp utan det gäller att ta kontakt direkt med examinatorerna. Man kan inte ringa till ett mobilnummer eller skicka mail och få svar inom de närmsta dagarna. Det är helt enkelt att vänta utanför kontoret som funkar bäst.
Allt har iallafall löst sig nu och jag kommer under terminen läsa tre olika kurser, två inom maskinteknik och design och en inom datateknik och management. Jag har bytt från en kurs där man skulle diskutera design och rita till en kurs där jag som masterstudent ska vara projektledare(!) för en grupp yngre studenter som ska konstruera ett chassi till en bil. Det känns kul och det känns som om det kommer bli en mycket mer lärorik termin än vad jag först trodde!