BRÅVALLA
Den där känslan när man dansar i duggregn till Veronica Maggio i leran, bland tusentals människor. Stövlarna är på, ölen är ljummen (och utan bubblor), håret är otvättat och armlederna är fulla av armband. Vännerna hoppar och dansar och killen framför är lite för lång och döljer en bit av scenen. Den där stämningen, den lyckan, den är definitivt värd några timmar jobb, lite köande, hes röst och trötthet. Det är något alldeles magiskt med festival.
Årests artister på Bråvalla var helt slående bra. Jag dansade och sjöng till Krunegård, Den Svenska Björnstammen, Axwell och Ingrosso, Panda da Panda, Kanye West, Melissa Horn, Kings of Leon, Dimitri, Imagine Dragons, Bastille och Veronica Maggio. Festivalschemat var fullproppat med bra artister och det var omöjligt att hinna se allt, och just det, stressen över att vilja hinna se alla band var nog det värsta under festivaldagarna (det säger ju en del om hur annars bekymmerslös man är under festival).